Ystad Sweden Jazz Festival har 13 obrutna år av framgångsrika arrangemang bakom sig och var under pandemin den enda festivalen som genomfördes i Sverige. Sedan ett år tillbaka finns även vinterarrangemanget
Ystad Winter Piano Fest.
Enligt Jan Lundgren som är konstnärlig ledare, initiativtagare och grundare för båda arrangemangen så är det ”en rolig satsning som gör att man inte glömmer Ystad som evenemangsstad eller att vi har en jazzfestival på sommaren. Vinterfestivalen har funnits i bakhuvudet några år, att vi kanske skulle göra något mer. Nu slog vi till förra året. Det gick bättre än vad vi hoppats på så det blir en fortsättning.”
Jan Lundgren säger att det är stort att ha genomfört jazzfestivalen i 13 år i rad. Särskilt när två av åren var under pandemin.
”Det fanns ingen tveksamhet i organisationen utan inställningen var ’Vi ska köra, vi ska genomföra det här’, och vi fick med oss Musik i Syd. Dels var det var viktigt att försöka hålla igång och stötta musiken, dels ville vi hålla kvar greppet om publiken så att festivalen inte skulle försvinna.”
Men det handlade också om det allmänna marknadsvärdet. Att Ystad Sweden Jazz Festival skulle finnas kvar över huvud taget. Det går snabbt att bli bortglömd.
”Det var självklart en lika stor anledning att stötta musiken, själva jazzen och jazzmusikerna. Därför blev det drygt 20 konserter förra året, som vi också streamade.”
Thomas Lantz, tidigare kommunalråd i Ystad och direktör för Ystad Teater i många år, är medgrundare till jazzfestivalen och även dess ordförande. Han berättar att Event in Skånes bidrag för att utveckla jazzfestivalen hittills har skett i begränsad omfattning. De ekonomiska bidragen har varit små och vid få tillfällen.
”De har närmast varit som en liten uppmuntran. Vi vill dock understryka att alla bidrag i olika former är viktiga och ses med tacksamhet”, säger Thomas Lantz.
Enligt honom var Event in Skånes största insats att tillsammans med Ystads kommun utvärdera festivalens ekonomiska påverkan på Ystad och Skåne. Resultatet visade att besökarna omsatte över 17 miljoner kronor i samband med jazzfestivalen. Men resultatet innebar inget ökat stöd.
”Som snittbeläggning hade jazzfestivalen i år den högsta någonsin: 90 procent”
Thomas Lantz berättar att Ystad Sweden Jazz Festival har cirka 20 procent utländska besökare, och att omkring 40 procent är besökare från områden utanför Skåne. Festivalen i somras bevakades av cirka 60 representanter från media, varav hälften var internationella recensenter.
”Andelen besökare skulle kunna öka avsevärt med ett ordentligt ekonomiskt tillskott. För cirka 300 000 kronor skulle festivalen få en mycket attraktiv artist som skulle bli en extra stark magnet.”
Trots ekonomiska begränsningar är Jan Lundgren glad över den konstnärligt höga kvalitet som jazzfestivalen har hållit genom åren.
”Jag tycker att det alltid har varit väldigt lyckat. Att hålla en så hög nivå är fantastiskt för vi har ju inte obegränsat med pengar.”
Inför jazzfestivalen nästa år blir formatet ungefär detsamma som i år. Den blir inte riktigt lika stor som när evenemanget var som allra störst. När festivalen hade tioårsjubileum 2019 gjorde organisationen över 60 programpunkter på fem dagar. Då varade festivalen från tidig morgon till långt efter midnatt.
”Vi har en organisation som är nästintill intakt från år ett. Människor blir inte yngre, men de blir däremot duktigare och duktigare. Alla har trimmat sina uppgifter. Det är kanon att alla vill fortsätta att vara med och jobba för festivalen.”
Jan Lundgren nämner volontärernas betydelse för att kunna genomföra jazzfestivalen.
”Vi har omkring 100 volontärer varje år, och de måste få en chans att kunna se någon konsert. När festivalen var som störst 2019 tror jag att majoriteten av alla volontärer inte fick möjlighet att se en enda konsert. Och då jobbade de ändå gratis i en vecka. Det är ohållbart.”
Han berättar hur de i organisationen successivt pressade upp formatet till en storlek som gjorde att de kunde konstatera ”Jaha, nu har vi gått över gränsen”.
Under pandemin krymptes programmet till drygt 20 konserter år 2020.
”Då kände alla ’Oj, det här är det lättaste vi har varit med om, rena semestern. Så vill vi hade det’. Riktigt så få konserter vill vi kanske inte riktigt ha ändå. Nu har vi landat i att runt 35–40 programpunkter blir bra.”
”Det är en styrka att kunna visa hela perspektivet från en 20-årig till en 90-årig musiker”
Grundsynen är att evenemanget ska vara en internationell jazzfestival som prioriterar högtstående jazzartister som sällan är på våra breddgrader. De kanske inte ens har varit i Sverige. Men Ystad Sweden Jazz Festival ska också prioritera det bästa som vi har i Sverige inom jazzmusiken. Det gäller inte minst unga musiker.
”Att ge unga personer en chans att komma och ha en scen har vi fortfarande en stark satsning på. Och vi försöker så långt det går att ha en hyfsad prioritering av jämlikhet. Det är fortfarande en väldigt stark mansdominerad musikscen. Men vi har lyckats rätt bra med att skapa en bra balans.”
Jan Lundgren berättar vidare att de också försöker att undvika åldersdiskriminering. Till årets festival var jazztrummisen Ronnie Gardiner, som fyllde 90 år i somras, inbjuden att spela.
”Han tillhör fortfarande de absolut bästa. Det är en styrka att kunna visa hela perspektivet från en 20-årig till en 90-årig musiker.”
Jan Lundgren ser ljust på den svenska jazzens framtid. Det finns många unga fantastiska musiker. Men, menar han, det som gör det problematiskt är att det finns få möjligheter för unga musiker att kunna leva på sin musik.
”På så vis är det mycket tuffare idag än vad det någonsin har varit tidigare. Men jazzen har möjligheter, och efter pandemin tror jag att det finns större möjligheter för jazzen att ta mer plats.”
Ett exempel är att trombonisten och sångaren Nisse Landgren har blivit konstnärlig ledare på radion.
”Så nu ska Radiojazzgruppen återuppstå. Det här är någonting som tills nyligen var helt otänkbart. Och det innebär att jazzen får betydligt större resurser i P2.”
I princip alla kulturformer är beroende av den äldre och äldsta publiken. Det är ingen skillnad för teatrar och konstmuseer, konstaterar Jan Lundgren. Som snittbeläggning hade jazzfestivalen i år den högsta någonsin: 90 procent. Festivalen har haft en högre totalsiffra tidigare beroende på att den har haft större lokaler, och vissa år även fler konserter.
”I år vad det var en större blandning av åldrar i publiken, vilket visar att nyfikenheten och den allmänna synen på jazz är rätt bra. Det är positivt.”
