Kammarrätten i Sunds­­vall har i flera avgör­anden den 17 mars 2023 fast­slagit Skatte­verkets ur­sprung­liga beslut av­seende för­måns­beskatt­ning och skatte­tillägg kopplat till del­tag­ande i en kon­ferens­resa. De an­ställda som del­tagit i kon­ferens­resan har be­skatt­ats för värdet på resan och arbets­givaren har påförts sociala avgifter på samma värde.

Utgångs­punkten är att anställda som i tjänsten åker på en studie­resa eller deltar i en kon­ferens­resa inom eller utom landet inte ska beskattas för värdet av en sådan resa. Detta gäller dock så länge det är fråga om en renodlad studie- respektive konferens­resa, eller resa där det visser­ligen finns inslag av nöje och rekrea­tion men där detta är försum­bart. Om inslaget av nöje och rekreation får en mer fram­trädande roll under resan kan för­måns­beskatt­ning ske. Enligt praxis ska flera olika faktorer beaktas vid bedöm­ningen, bland annat syftet med resan, vilken nytta resan kan få för arbets­givarens verk­samhet, val av res­mål och kon­ferens­aktivi­tet­ernas upplägg.

I de aktuella avgöran­dena från Kammar­rätten i Sunds­vall hade ett bolag i bygg­branschen under 2017 anordnat en konferens­resa till New York för sina anställda över en lång­helg. Resan hade schema­lagda kon­ferens­aktivi­teter såsom konferens­pass, grupp­övningar som utfördes under flyg­resan, och guidade turer med studie­besök och arbets­plats­besök.

Kammar­rätten fram­höll att det fram­stod som osannolikt att något egent­ligt kon­ferens­arbete hade utförts på flyg­platsen eller flyg­resan, medan de övriga schema­lagda aktivi­tet­erna god­kändes. De inplanerade inslagen av rekrea­tion, bland annat en hockey­match och heli­kopter­färd, ansågs dock klart över­stiga kon­ferens­aktivi­tet­erna. Detta i kombina­tion med att den aktuella resan hade skett under en helg till ett popu­lärt turist­mål på en avläg­sen plats, samt att de anställda hade tagit semester de vardagar som resan varade, ansågs innebära att resan utgjorde en förmån för de anställda. För­månen skulle därmed beskattas i sin helhet. Efter­som de anställda inte hade tagit upp förmånen i sina deklara­tioner påfördes dessa även skatte­tillägg. Arbets­givaren påfördes även sociala avgifter på förmåns­beloppen.

Kammar­rättens avgöranden för­tyd­ligar vikten av att en kon­ferens­resa som bekostas och anordnas av arbets­givaren måste ha en tydlig karak­tär av arbets­resa för att denna ska vara skatte­fri för de an­ställda och därmed inte heller med­föra sociala avgifter för arbets­givaren. Vidare bekräftar kammar­rätten att valet av res­mål har betyd­else för be­döm­ningen.

Härvid ska fram­hållas att Skatte­verket sedan tidigare är tyd­ligt med att en kon­ferens­resa, för att vara skatte­fri, måste innehålla en icke oväsent­lig del effektivt arbete. Som en tum­regel gäller att studierna eller konferens­tiden bör uppgå till minst sex timmar per dag. Under en vecka bör den effektiva studie- eller konferens­tiden omfatta minst 30 timmar jämnt fördelade över veckan.